torsdag 12 februari 2015

Kan inte sova!!!!!!!!!!!!!

 

 Tankarna bara maler och maler.

Nu har jag arbetat ca 3 veckor efter att ha varit sjukskriven i 6 mån.
Jobbar halvtid på min 75% tjänst, vilket innebär 3 timmar om dagen.
 
Vist förstod jag att det inte skulle vara alldeles enkelt att böja jobba igen.
Efter utbrändhet och något som jag upplevde som kränkande behandling.
Nu får jag vara på en annan arbetsplats, än där jag bröt ihop,
när jag bara jobbar 3 timmar/dag.
Det har känts riktigt bra.
 
Inte trodde jag att det skulle vara så här jobbigt.
När jag går hem från jobbet är jag supertrött,
så att jag nästan har fysiskt ont i kroppen.
 
När jag inte har barnen hemma blir det soffan direkt när jag kommer hem.
Är så trött och vill bara äta godis.
När barnen är hemma försöker jag fixa vardagen,
med middag, läxor och fritidsaktiviteter.
Vill ju gärna ha lite kul och mysigt med dom också.
 
Nu idag ringde storchefen och ville prata.
Hon ville veta hur jag mådde, hur det kändes, om jag motionerade och
om jag skulle jobba min heltid när min sjukskrivningsperiod var slut.
Det är en hel månad kvar.
 
Vist förstår jag att de måste veta, för att kunna planera.
Men för mej känns det jobbigt och stressande.
Hon vill ha tillbaka mej till den arbetsplats där allt hände och där jag varken trivs
eller känner mej välkommen.
Känns superjobbigt och jag fick genast ångest och ont i magen.
 
Det är klart att det nog skulle vara bra att komma tillbaka
och visa att jag också har ett människovärde.
Men jag är osäker på om jag verkligen skulle klara av det.
Att komma tillbaka till ett ställe där de tycker att allt jag gör är fel,
att jag är en lägre stående arbetare och vi inte har samma grundinställning till människors lika värde.
Tänk om jag bryter ihop igen?
 

Så kommer den där lilla rösten.

SJÄVSKÄNSLAN
Som säjer:
  • Det är klar att de har rätt.
  • Inte kan jag någonting.
  • Du har inget att må dåligt över
  • Du bara inbillar dej
  • Du är överkänslig
  • Om du inte klarar det här enkla jobbet, vad ska du då klara.
Ja, listan kan göras hur lång som helst......
 
Alla tankar och osäkerhet gör att jag har svårt att sova, kommer inte till ro.
Det gör ju att jag blir ännu tröttare dagen efter.
 
Nu har jag gnällt klart för idag.
Kanske Jon Blund kommer snart???????????
Med lite godnatt stoft.
 


1 kommentar:

  1. Den där listan tycker jag inte att du ska göra nån mer gång. Usch. Och jag har ju ingen aning men nu tycker i alla fall jag att du ska tänka att nu är det mig det handlar om och gå på din magkänsla och tala om det för storchefen - alltså att det känns stressande att gå tillbaka osv.....Men det var rart att man hörde hur du mådde, jag har hört om sådana fall där ingen frågar något. Hoppas du inte lyssnar mer till den lilla rösten.....
    Agneta

    SvaraRadera

Blir så glad om du skriver ett ord eller två