Dagens Kick off

Mer tid? Mer pengar? Mer Energi?

Det var titeln på den kick off, med Balansekonomi som jag var på idag.
Naturligtvis är jag full av nya intryck,
efter en heldag med nya och gamla tankar, levererade i snabb takt.

Ekonomi är ju en känslig fråga,
som man oftast inte pratar så mycket om.
I alla fall inte i detalj.
Det blir mer allmänt prat om löneförhöjningar,
tillbaka på skatten eller inte.
Ev. problemen med att få rätt bostadsbidrag.

Men att diskutera med vänner om hur de tänker om
pengar, ekonomi och investeringar är svårt.
Åtminstone i mitt umgänge.

 

Början på min ekonomiska resa. 

Mitt ekonomiska intresse började inte förrän
jag separerade från mitt X nästan blev bostadslös,
med betalningsanmärkningar
och höll på att förlora vårdnaden om barnen.
Har man ingen fast bostad sätts barnen i fosterhem,
även om de har en pappa med bostad.

Då började min resa mot ett bättre ekonomiskt tänk.
Kämpade för att komma på fötter och hitta trygghet.
Nu ett par år senare har jag uppfyllt de flesta
målen och drömmarna som jag hade då!

• Jag har fått koll på ekonomin.
• Har hunnit köpa två bostadsrätter.
• Först ett radhus i en annan kommun, långt från skola, jobb och våra sociala kontakter. 
• Senare köpte jag min nuvarande lägenhet, som ligger centralt i orten där vi bor.
• Har fler vänner på närmare håll.
• Nu i dagarna har jag också börjat mitt nya arbete, som ger en något högre lön och nya utmaningar.

 

 

Nya mål

Nu är det dags att sätta nya mål och drömmar.
Ett av målen har varit att göra saker som jag vill.
Inte för att jag måste,
utan för att jag är intresserad och tycker att det är roligt.
Den här kickoffen var för min skull.
Nu hoppas jag ju förstås att jag har fått lite nya kunskaper och motivation
till att göra fler förändringar i mitt liv och ekonomi.
För att få mer frihet att göra det jag vill.

Gå på olika kurser och föreläsningar är något som jag tycker är kul.
Träffa andra människor och höra deras berättelser
om vad de har upplevt i olika sammanhang.
Det är intressant, spännande och lärorikt.
Jag har fortfarande inte en massa pengar att lägga på föreläsningar och kurser.
Men det är ett mål.

Har ju förstås en del andra mål också.
Som barnen, min hälsa, resa och utvecklas i min yrkesroll och gå vidare.

Nu måste jag leta efter min nyckel till min personliga framgång.

 

Är mobilen viktigare än medkänsla???

Varför kan vi inte hjälp våra medtrafikanter

Idag när jag är på väg hem från jobbet
ser jag något som gör mej upprörd och lessen.

Jag kliver på bussen. 

Ser en äldre man med rullator som försöka gå av bussen.

 

 

Chaffören ser inte mannen och stänger bakdörrarna.

Jag säger till och dörrarnas igen.
 

Alla i den nästan fulla bussen 

stirrar först på mannen som har problem att komma av.

Sen ser de ner på sina mobiler eller fortsätter att stirra.

Mannen blir mer och mer stressad och nervös.

 

Jag som just gick på bussen, 

kryssar förbi väskor och människor

och hjälper mannen av och lyfter ner rullatorn.

Mannen blir så lättad och glad.

Glädje lyser i hans ansikte.

 

Dörrarna stängs och vi åker vidare.

De övriga passagerarna ser likgiltigt på och fortsätter med sitt.

 

Jag vill inte leva i en så känslokall värld.

Är det verkligen så att mobilen är så viktig att vi

tappat vår medkänsla och hjälpsamhet?

 

Jag tänker i alla fall fortsätta att hjälpa gamla människor av bussen,

hjälpa till med barnvagnar eller andra som behöver hjälp,

hålla upp dörrar och le mot människor jag möter.

 

Hoppas att jag själv möter ett leende och får hjälp när jag behöver.

 

 

Bilderna i det härinlägget har jag hittat/lånat på nätet.

 

Avslut på det gamla

Nu har jag arbetat min sista dag på mitt förra arbete.

Vilken befrielse.

 De här blommorna fick jag av cheferna häromdagen.

Fina förstås.

Men nog hade jag trott att jag skulle få något mer efter 8 år.

Fick inte ens mitt arbetsintyg,

det skulle komma senare.

Men det säger ganska mycket om den arbetsplatsen.

Men i torsdags, sista dagen.

Fick jag den här fina blomman från mina arbetskamrater.

Med ett fint änglakort och

ett presentkort från K-Rauta. 

Blev så glad och rörd.

 Speciellt eftersom chefen sagt att jag var så illa omtyckt. 

 



Men samtidigt är det lite läskigt att sluta.
Det klassiska
"man vet vad man har men inte vad man får".

På måndag börjar jag på mitt nya arbete.
På ett mindre café med reception.
Jag kan se stora utveklingsmöjligheter både i sortiment och aktiviteter.

En smula, en stor smula, nervös är jag förstås.